27/2-10

Lördag
Sitter hos älsklingen, har sorterat två kortlekar han ska ha med sig. Han håller på att packa inför resan han ska göra imorgon. Kvart över nio kommer taxin och hämtar honom sedan ser jag honom inte på fyra veckor. Känns riktigt surt, självklart vill jag att han ska åka han är värd den här resan. Men jag kommer att sakna honom grymt mycket. Han och tre till fyra veckor i Kina, på praktik. Men fatta vilken upplevelse. Guuuud, jag vill också åka på någonting sådant.
Just nu hoppas jag bara på att vi hinner göra någonting roligt idag så att det inte tar hela dagen för honom att packa. Men det blir nog bra vilket som, jag får ju umgås med honom tills han åker. Sedan känns det som att allt rubbas. Men fyra veckor, av saknad klarar jag enbart tackvare all den kärlek jag får av honom och jag har att ge till honom.

You raise me up, so I can stand on mountains
You raise me up, to walk on stormy seas
I am strong, when I am on your shoulders
You raise me up To more than I can be.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0